Maltadrömmar

Hejsan hoppsan!

Jag siutter här och har kollat på scrubs superlänge. Innan lästejag i Taket lyser stjärnorna, fyfan vad jag har gråtit. Hela boken påminner mig så himla mycket om hösten, och allt jag har känt. Som att folk bara skulle vara kompisar med mig för att dom tycker synd om mig.

När jag öndå är inne på höstn, vill jag bara skriva till Emma:
Tack för ditt stöd den här hösten. Många har funnits där för mig, vissa mer än andra, men du har tillsammans med ungefär tre till varit det största stödet. Jag tror att det som skiljer er från mängden av tröstare är att ni aldrig lovadade mig att det skulle gå bra, att min mamma skulle bli frisk. Det är märkligt hur man hoppas allra mest att det ska gå bra, men sen när ngn säger "Hanna, jag lovar dej att hon blir frisk" blir jag istället arg. HUr fan ska ngn kunna veta det?
Så tacktacktack Emma, för att du aldrig lovade mig något annat än ditt stöd. Det har hjälpt mig så himla mycket den här hösten. Jag värderar dig så högt, och jag älskar dej så himl mycket!

Jag är btw sjuk också, KUL! För jag ska inte till Egypten imorron liksom! bajsbajsbjas!
Så idag ska jag fortsätta packa, och sen kanske träffa Kakan en stund på kvällen. Men jag lär behöva lägga mig och sova ganska tidigt, med tanke på när planet går imorron -_-

EMMMAAA VI SKA TILL MALTA OM NÅGRA VECKOR!
Jag måste fan börja räkna ner, haha!

Pussochkram skumbanan, vi ses kanske på stan!

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0