Älska mig som mest då

En kompis kom till mig häromdagen, och berättade för mig att hennes pappa är svårt sjuk. Dom vet inte vad det är, men det kan vara cancer. Hon sa att det kändes bra att prata med mig eftersom jag har gått igenom det förut, och vet vad hon pratar om. Jag hjälper henne så gärna, om hon mår bättre av att prata med mig är det okej, jag vill hjälpa henne. Men endå vet jag inte om jag klarar av att gå igenom det igen. Den tiden var hemsk, jag gick omkring med en så otroligt stor börda på mig hela tiden. Jag satte upp en fasad, de brukar säga att jag var den som höll humöret uppe hemma under den tiden, men varför är det ingen som förstår att jag inte alls var de som tog det bäst? Jag kan ha varit den som tog det hårdast. Jag tillät mig aldrig att vara lessen, jag höll skenet uppe för min familjs skull. De gånger jag faktiskt grät ville jag gå undan för att ingen skulle se mig gråta. Jag tog det inte alls bra, jag tog det på det enda sätt jag såg. Min mamma och min moster hade cancer samtidigt, hur kan någon tro att jag tog det bra? Jag har inte ens speciellt klara minnen från den tiden. Mycket har helt enkelt suddats ut. Hur ska jag kunna säga att det på något sätt kommer bli bra för min kompis? Jag kan fortfarande vakna gråtandes på natten, efter att ha drömt att mamma eller katrin har dött. Ibland kommer allt över mig igen, och allt känns bara hopplöst. Jag vet att sjukdomen är över, men oron kommer aldrig vara över. Det sätter spår som aldrig försvinner.

En person, som verkligen har gjort intryck på mig är min förra dansmentor. Hon visste om min mammas sjukdom men talade aldirg om det, förrrän på ett utvecklingssamtal. Hon sa att jag inte alltid behöver vara glad, och att det är okej att vara lessen. Hon sa att alla problem inte ligger på mig, och att ingen har rätt att vänta sig att jag alltid ska hålla humöret uppe.
Jag kände mig så sedd.

Jag vill verkligen hjälpa min kompis, och jag kommer att göra det om jag känner mig själv rätt, men jag kommer aldrig kunna säga vad hon vill höra. Det är aldrig över, så enkelt är det.

<3

While I dance I cannot judge,
 I cannot hate,
I cannot separate myself from life.
I can only be joyful and whole.
That is why I dance.

Ja, om jag nu inte fått lunginflammation förstås...


If you leave, dont leave now

Im dancing with tears in my eyes,
Just tryin to get trough the night,
Im loosin it,
With every move I make
Jag har kommit in i danslinjen nu, och även om det har varit en hel del strul så känns det bra. Det känns skönt att veta att jag är välkommen, jag vill inte börja ngt bråk för no reason. Jag förstår vad de menar, och jag känner nog likadant, men det ger en ändå en jobbigt känsla i magen. Dansa ska vara kul. Nu känns det ändå bättre, när jag har frågat dem. Jag är välkommen, och platsar tydligen, vilket verkligen peppade min magkänsla, haha.

 

Aja, det blir nog bra, jag tror att stormen bara måste lägga sig lite.


Dance your ass of

Now I'm done believing you
You don't know what I'm feeling
I'm more than what you made of me
I followed the voice you gave to me
But now I've gotta find my own
You should have listened

Huvaligen vad trött jag är!


Yu are my future for shoure

Jag vet inte om jag tror på karma. Men vissa saker måste ju bara hända för en mening. Ibland tycker man inte ens synd om människan. Jag fick mest lust att skratta. Gör man ont får man ont tillbaka. Hoppsan kerstin, gick det dåligt? Illa pernilla, uppför dig så blir det bättre nästa gång. Det är klart, man kan inte alltid lyckas, men du fortsätter bara misslyckas gång efter gång. Det mest sorgliga är att jag förstår det du gör vissa gånger, även fast jag inte respekterar det. Jag antar att jag skulle kunna göra samma sak, men då får man se upp med olycksgudarna, dom kan komma flygande vid de mest otippade tillfällen. Antar att alla har en bitch inom sig, tro mig, min är i full gång mest hela tiden, men hon håller sig ändå inom gränser. Du ör inte ens en bitch, du är bara konstig. Dumt att det skulle gå så dåligt, men...
Karma is a bitch, right?

Jag är i åre, och det är möjsigt. Vi har 30 minus, så man vågar knappt sticka näsan utanför dörren, men det är så jävla smysigt ändå.


Who the hell is gonna believe me?

Gick du för att du älskade henne? eller bara av ren feghet och rädsla? Jag gick också, för jag klarade inte av det.

Tjejen som har skrivit detta är en av mina närmsta vänner. Hon är ovärdelig för mig, och jag har på senare tid upptäckt hur otroligt duktig hon är på att skriva. För mig som stammar så är det en konst att uttrycka sig i tal, men en gåva att uttrycka sig i skrift. Det är mitt främsta sätt att uttrycka mig på, och jag blir super imponerad över vad och hur hon skriver.
DU är grym älskling,
fortsätt att uttrycka dina känslor.


Everything you loved before, you dont want nomore

Jag tycker det är kul med bilder som är från precis samma tillfälle, men tagna från olika håll, som den här:



Puss på mig och emma


This is my heart, and I won´t believe the disrespect

Nu måste jag säga att hela tillvaron är ganska bra. Jag blir mer och mer nöjd med skolvalet, och jag har träffat många nya goa genom att börja tibble. Visst att min rygg is totally killing me, men allt är ändå ganksa så bra måste jag säga. Tummen upp!



  


Jag kan skryta, OM jag kan!

Come with me, let me take you higher,
Im the adject of all your desires,
and your attention is all i require

Skulle jag säga om jag var lite kaxigare.
Nu tänker jag bara säga:
Jag gör perfekta piqueer :)



Jag ser ut som en anka


When its time to live or let die

Det är inte rättvist att du är så snygg. Det är inte rättvist att du är så sexig när du blinkar till mig i korridoren. Det är inte rättvist att du alltid finns i mina tankar. Det är inte rättvist att så fort det händer något roligt vill jag smsa dig. Det är inte rättvist att du alltid får mig så glad. Det är inte rättvist att jag ser dig varje dag och bara vill springa fram och krama dig.  Det är inte rättvist att du är den enda jag kan se mig själv med. Det är inte rättvist hur mycket jag längtar efter dig. Det är inte rättvist att enda sms får hela mig att rysa. Det är inte rättvist att jag själv har gjort att det ska vara såhär. Det är inte rättvist att jag saknar dig varje gång vi inte hörts under dagen.
Det är inte rättvist att jag älskar dig så.
Helvete


Förlåt för allt jag har gjort, jag vet att det är jävligt konstigt, jag tycker det själv. Och jag vet att det egentligen hänger på mig. Jag är så förvirrad, och vet inte vad jag ska göra. Jag önskar att det du och jag har, aldrig kommer försvinna. Jag vill vara med dig, jag måste bara fundera på vad fan jag håller på med.
Förlåt, förlåt, förlåt.



Jag är sexiii

Try JibJab Sendables® eCards today!

 

Jag har en sjuk vän vid namn Johan, han är underbar!


Dance with me

Idag har jag bakat bullar med min mamma, dom blev superfina! Är faktiskt på bättringsvägen nu, febern är borta, så det är kalas. Måste bli frisk till helgen, har dels en lunch med axi malin och therese imorron lördag, och sedan är det födelsedags fest för Kakan, vilket resulterar i middag hemma hos Anton Hedene, och sedan utgång hem till Laura som har fest. Vet dock inte om jag kommer kunna hänga med hem till Laura, med tanke på min sjukdom...
Hur som helst, det blir nog en bra helg, och jag är så himla lycklig eftersom jag igår satt och pratade i telefon med en konfa kompis som jag inte har pratat med på ett år. VI blev väldigt bra kompisar under lägret, vi kunde prata i timmar, och nu ska båda två på ledarutbildning, vilket ska bli helt underbart. Jag har massa saker att se fram emot, herregud! Kakans fest, Ellis födelsedags middag, ledarutbildning, åka till Malung, tjoho!



Poooooss på bullar

Imagine me and you, I do

Jag har vart sjuk i en vecka, jag håller på att förgås.
Jag har så jääävla tråkigt, och jag känner mig så jävla ensam.
Kan ingen komma och krama mig lite?

Say what you want

Jag har varit sjuk i nästan en vecka,
och jag har så grymt tråkigt.
Jag vet inte vad jag ska göra av mig själv.
Någon får ringa mig. NU!



Congratz yao

Grattis min bästa Kakan!




RSS 2.0