fejkbrunetterna

Nu sitter jag och taggar till fame låten. gash vad bra den är!

Ikväll ska jag på Harry Potter 6, äntligen liksom! Nu har jag gått en vecka i gymnasiet, och jag måste säga att jag trivs superbra. Jag tycker att klassen verkar bra, och vi har sjysst schema, sen blir det troligtvis ännu bättre när man kommit in lite i klassen och så.

Aja, baby, remember my name
!

Min bebis

Förlåt Hanna men jag var tvungen att bryta mig in på din blogg för ett kort hejdå-inlägg bara! Som ni kanske märkt bloggar jag inte direkt längre... Det här med bloggar har visat sig inte riktigt vara min grej. Hanna råäger ju den här bloggen och sköter den alldeles finfint själv så mig klarar ni er utan! Ha det gött vänner! Peace Emma!

Jag känner mig liksom... vemodig. Jag vet inte, jag är typ rädd för hösten. Jag har så mycket krav på mig själv som jag inte kommer kunna uppfylla. Jag vill aldrig vara med om stressen jag kände i våras igen. Jag kunde börja gråta för att jag missade bussen, eller inte gillade maten. Det var så himla pinsamt. Jag dansade nästan varje dag, försökte höja mina betyg, och försökte däremellan hinna med kompisar och pojkvän. Jag var helt sönder. Och jag känner på mig att hösten lutar åt samma håll. Samtidigt kan jag inte skylla på någon annan är mig själv. Jag tar på mig allt, och försöker prestera så mycket hela tiden. Men jag kan inte leva utan dansen. Och allt annat spelar också en så grymt stor roll. Jag kan inte välja. Fan, det är inte lätt när det är svårt. Varför måste man välja? Förläng veckan istället.